PBL med andra problem

Nu har vi hunnit avverka tre veckors praktik på kirugavdelningen på Moi University, tillräckligt med tid för att inse hur saker och ting går till här. Framförallt slås man av att 1. studenterna är otroligt pålästa men värdelösa på att värdera sin kunskap och svara adekvat på frågor och 2. VISSA av doktorerna som håller i utbildningen är mobbare.

Man kan minst sagt säga att det är lite konstigt stämning på bygget. Studenterna förväntas ha träffat alla patienter innan ronden, ha tagit deras historia och gjort en fysisk undersökning. Det gör man oftast kvällen innan och under tiden pratar man med varandra frågar och visar sina kursare alla spännande nya sjukdomar eller symtom. Det är bra stämning, studenterna lyfter varandra och det bara strömmar detaljerad fakta ur dem som jag aldrig kunnat. När sedan deras consultant, motsvarande svenska specialister, dyker upp på morgonronden blir det knäpptyst. Blicken fästs på tårna för att inte dra till sig uppmärksamhet, om man pratar viskar man och man tar absolut inte initiativ att ställa frågor. Ofta blir det en student för dagen som consultant märker inte är påläst och därför får fråga på fråga som följs av 20-30 sekunders tystnad! Det finns inte att man säger att man inte kan eller försöker förklara en teori. Om det blir alldeles för många obesvarade frågor kanske man istället hör "who is your greatest enemy, who do you want to help you?" från consultant. Då får studenten välja en annan student som ska svara på frågan. Studenterna presenterar sig och tilltalas med sitt efternamn. Studenterna förväntas vara på plats i tid men consultant kan komma en halv till två timmar sent eller inte alls dyka upp. Och är man en student på sista året får de ofta höra:
"are you supposed to be 6th year?! in a few months you will be doing this by yourself...".

Ganska osvenskt. Och som svensk står man tack och lov utanför deras lilla terror-system. Senaste föreläsningen av en viss ökänd urolog så tittade han till och med rakt på mig och sa
"pole, Anna, pole, this is how we do our exams"
Ursäktande men ytterst medveten om att hans ficklampa-i-mörkt-rum-utfrågning av en student inför alla andra i 5 minuter mitt i en föreläsning inte är helt ok. Men inte f*n skäms han för det.
"This is the way it was for us. How come you are the only student here? Bah, the students stay away, it is safer"
"But if they stay away to be safe, that means you are a danger."
Bara skratt till svar. Jag var allvarlig.

Vi bemöts med respekt (Love påstår att det är för att vårt csn är jämförbart med deras läkarlöner) men det är pinsamt att se hur vissa lärare tror sig lära ut. Miljön hämmar studenter som annars är väldigt kunniga. Jag hade aldrig kunnat läsa i det här systemet och behålla motivationen men att komma utifrån är ju otroligt lärorikt på många plan. Inte bara för diagnosmångfalden utan också för att det finns läkare/lärare som är underbara, som verkligen bryr sig om sina patienter och som vet vad pedagogik är. På vilkas föreläsningar studenterna faktiskt sitter längst fram i klassrummet istället för längst bak (det är så man vet om det är en human föreläsare som kommer komma genom dörren eller inte).

Sammanfattningsvis måste man ju säga att vi insett att vi inte är här för pedagogiken, men tacksamma för chansen och hoppas att kanske inte bara ha lärt oss något utan också ha inspirerat lite. Det är inte fel att svara fel och vi svarar ofta fel, om inte för okunskap så för lite jävelskap.